Elin

Imorse sag vi Shaka. Han at pa en giraff. Det var helt fantastiskt! Haromdagen sag vi Amarula och for forsta gangen sag vi hennes sma ungar, de var alldeles, alldeles underbara. Gar inte att beskriva kanslan av att se de har vilda lejonen tillsammans, i sadan harmoni med naturen. Jag bara alskar det.

Imorgon aker jag till Kapstaden dar jag ska spendera mina tva sista veckor. Ska bli fantastiskt roligt att fa traffa Annie igen. Har inte med min kamera, trodde det skulle bli en kortare visit i staden an vad det blir. Men det kommer mera framover, tvivla icke!

Det har hant massa saker har. Vi har sett lejon, noshorningar, giraffer, elefanter, bushbabys, spindlar av olika varianter, galet mycket olika rovfaglar, antiloper, rock duzzies. Listan ar oandlig. Har jattelite tid pa mig har pa internetcafet sa jag tankte bara visa lite bilder pa hur jag bor.

Trippen till Mashlasha blev helt hysterisk. Folk skadade sig, folk vaknade upp med sugmarken, folk (jag) hittade djur pa alla mojliga stallen. Men det var skont att fa sova en natt i ett rum med aircondition.

Vet knappt var jag ska borja. Resan gick bra. Hade fatt allt valdigt bra forklarat innan avresan om hur allt skulle se ut och hur jag skulle ga till vaga med allt pa Arlanda och Zurich Airport vilket gjorde allt valdigt latt och smidigt. Fick aka ett tag mellan terminalerna i Schweiz, det var roligt och jag ser fram emot nasta aktur pa vagen hem. Eftersom allt hade gatt sa bra borde jag anat att det inte skulle ga lika bra i Johannesburg. Mitt bagage kom inte dit jag kom. Mitt plan fanns inte ens pa tavlan. Jag fragade en kvinna om hjalp och hon sa att jag skulle ga ut, till hoger och sedan till terminal A1. Det jag inte visste da men snart fick reda pa var att jag redan befann mig pa A1. Sa jag fick snallt pallra mig tillbaka och fraga om hjalp igen. Denna gang fick jag en mer utforlig beskrivning och det visade sig att jag skulle till terminal A2. Fast mitt bagage fanns inte dar heller. Efter 40 minuters letande kom Mimmis plan, en annan svensk tjej som ocksa skulle till Lejonprojektet sa jag bestamde mig for att ta en paus i letandet och mota henne istallet. Satt och vantade nar jag sag en man ga forbi med min vaska! Jag sprang forstas efter honom och skrek "That's my bag! That's my bag!". Till en borjan trodde han mig inte men nar jag langade upp nycklarna sa insag han att den faktiskt var min. Nu hade jag vaskan men ingen Mimmi. Efter en ytterligare en timmes vantan gav jag upp och gick for att checka in mitt bagage. Precis nar jag var fardig horde jag en darrig rost, "Elin, ar det du?". Nar jag vande mig om stod Mimmi dar. Hon hade suttit pa planet och vantat pa att fa ga av och blivit svart skramd nar planet borjade backa ut fran flygplatsen. Tydligen skulle man saga till i Lissabon om man skull ga av i Johannesburg och det hade Mimmi missat.

I Johannesburg hoppade vi pa det tredje planet, ett 30 mannaplan. Flygvardinnan flyttade runt folk sa att vikten skulle vara jamt fordelad i planet. Det var lite smalaskigt ibland men mestadels var det bara varmt och hogljutt.

Phalaborwa har varldens gulligaste flygplats. Nu har jag ju inte sett sa manga men den maste vara varldens gulligaste. Planet landade precis utanfor ingangen och vi hamtade bagaget pa en stor pall. Toaletterna hade inte fyra vaggar, utan tre. Den fjarde sidan bestod bara av nagra vajrar och utanfor fanns vaxter och stenar. Vi listade aldrig ut hur man skulle tvatta handerna. Det fanns inget handfat, bara en bank med kulor och nagra sma hal i. Jattekonstigt.

Selati Game Reserve ar inte riktigt vad jag forestallt mig. Det ags av 11 snorrika afrikaner och "forskningen" vi gor gar till olika universitet men framforallt ar den till for att se hur mycket djur de rika afrikanerna blir av med i form av mat till lejonen. Kanns sadar kul att aka ner till Afrika och hjalpa nagra rika gubbar att bli annu rikare nar fattigdomen ar sa stor har. Inte nog med det, jag betalar for det ocksa! I vast koper manniskor glassiga bilar for att visa hur rika de ar, i Afrika koper man djur. Sa manga av djuren har saljs vidare dyrt och personalen kan inte svara pa exakt till vilka eller vad de sedan anvands till. Nyligen saldes en sorts antilop (obeservera: EN) for tre miljoner rand vilket ar ungefar motsvarande i svenska kronor, lite mindre.

Vi har an sa lange bara varit ute tre ganger, man ska egentligen vara ute tva ganger per dag. Igar fick managern nagra att ata impala-bajs (impala ar ocksa en sorts antilop). I Sydafrika tuggar man impala-bajs och sedan ser man vem som kan spotta langst eller vem som kan traffa en kopp.

Blir bara mer och mer fascinerad av spindlar, de ar overallt har och de ar verkligen spannande djur. Idag akte vi in i ett stort spindelnat under morgonturen och ingen kunde se var spindeln tog vagen. Lite laskigt med tanke pa hur giftiga de har spindlarna ar.

Har bara sett ett lejon an sa lange, den stora hanen Chaka. Senare pa kvallen horde vi honom ryta, det hors pa upp till 8 km avstand. Trots att jag ar osaker pa mitt syfte har ar jag glad att fa uppleva Afrika och det basta ar nar vi sitter bak pa Jeepen pa vara "game drives". Da kanner jag mig som ett barn pa julafton och glommer bort de rika afrikanska gubbarna och svaltande barnen for ett ogonblick. Dock har vi inte fatt aka pa sa manga an sa lange vilket kanns sadar. Igar hade jag helt galet langtrakigt for de stallde in var kvallstur. Vi far inte ga for langt fran huset for det finns inget staket eller liknande mellan oss och alla vilda djur. Vi ar fast. Men det ska nog ga bra det har. Imorgon ska vi bo pa en lodge med aircondition och pool. Det gor man tydligen pa lordagar om man har uppfort sig under veckan som gatt. Personalen har dock varnat oss for de andra gasterna. Man ska inte ta emot en drink av nagra av de mannen (guider etc. fran andra reservat), for da tror de att man ska hoppa i sang med dem.

  Har haft en lugn och avslappnande dag idag. Sov 10 välbehövliga timmar, städade mitt rum (också oerhört välbehövligt) och det mest välbehövliga av allt; jag träffade Annie. Vi tittade på smycken, åt fantastisk pizza, vaccinerade Annie intrakutant, mös i Gamla Stan och blev sjukt taggade på att åka till Sydafrika tillsammans. Espresso House har inget ekologiskt alternativ men de tänker på träden!



Det ska nämnas att jag spenderade min helg med Börjes i Tingsryd på Stockholm Horse Show för fjärde året i rad. Folk var lika galna som vanligt.

Min tisdag kunde verkligen inte blivit bättre. Dagen inleddes med lite shoppande med Peiper medan snöflingorna dinglade ner på oss där vi gick sjungandes på julsånger. Sedan begav jag mig mot stan och fick träffa Emmas pojkvän för första gången. Vi åt sushi som inte direkt fick smaklökarna att jubla av glädje men jag gillade i alla fall Davids hår. När dagen började lida mot sitt slut mötte jag upp Annie och Emelie för att dricka lite vin och njuta av det underbara sällskapet. Vi gick till Berns Asiatiska och lyssnade på jazz. På något konstigt och oförklarligt sätt hade jag fått för mig att jag inte gillade jazz. Men jag tänkte att jag borde ju faktiskt ge det en chans och jag älskade det. Hade kunnat sitta där under kristallkronorna med Annie och Emelie hela natten. Eller, nej. Jag fick det bästa av avslut senare på kvällen och det skulle jag inte ändra på för allt i världen.

Jag har just tittat på en vidrig, äcklig och allt igenom ond film som visar hur kalkoner blir misshandlade. Våldet mot dem tar aldrig slut. Sitter här och skakar, gråter och ulkar om vart annat. Citat från filmen:

"Every once in a while everybody gets agitatedand has to kill a bird"

"I took a broomstick one time. One of the turkeys kept pecking me in the back. I'd reach back and smack the turkey. I grabbed the turkeys fucking neck. When I grabbed the turkeys neck, the turkey flew up and schratched my back. Wrll on a laying farm you carry markers with you, so I took a marker out, and I marked the turkeys head. And I went and unscrewed the brromstick out of the fucking broom and fucking went over there and grabbed that bird, pulled his head up between my legs and opened up his mouth and shoved that fucking broomstick down his throat. I was fucking mad, man. I was yelling at the other turkeys. "You goddamn turkeys, let this be a fucking lesson to y'all. I fucking slung him off the broomstick. I didn't kill him."

En annan film om kalkonproduktionen.


Titta på det här också.

Fick precis ett mail med massa kommentarer från Regnskogsravet som anordnades i helgen. Väldigt roligt att läsa.

"Den vänlighet och uppskattning jag upplevde här var helt sagolik - hela kafét var genomsyrat av glädje och lycka vilket skapade en atmosfär av ren, ohämmad kärlek. Musiken var obeskrivligt underbar - den drev mig till sådan extas på dansgolvet att hela min kropp flödade av adrenalin och när jag tittade ut över dansgolvet och såg alla underbara själar och fina vänner som finns här i ravekulturen - såg hur de skrattade, log och njöt - och kände hur vi alla delade den här upplevelsen tillsammans - så fylldes hela mitt väsen till bredden av en djup känsla av att vara fullständig lycklig.
Den här festen var sinnesbilden av, och kärnan i, hur jag upplever ravekulturen - det är en episk känsla av att vara delaktig i en världsvid förändring - att det är vi som är den sista utposten av kärlek i världen - och att det är vi tillsammans som är fröet till det som kommer att leda mänskligheten in i en ny tidsålder av djup samhörighet, varm gemenskap och innerlig kärlek "

"Det här var nog en av de galnaste festerna på senaste tid! Verkade som att ALLA man träffade hade det skiiiitkul och att allt spårade totalt... Mer sånt!!! Hihi... "

Imorgon har jag och Annie planerat att gå på utställningen Icon Dressed - A fashion installation på Nordiska museet men nu har jag hittat en ytterligare utställning som jag vill gå på, nämligen Rainbow Animals på mitt absoluta favoritmuseeum Naturhistoriska riksmuseet. Nu är frågan, hur gör jag? Ska jag försöka övertala Annie att ändra våra planer, eller ska jag kanske gå själv på Rainbow Animals? Stackars Annie, som släpas runt på allt möjligt...

På fredag och lördag spelar DJ Tiesto på Berns och ännu en gång hindras jag från att gå på någonting jag verkligen, verkligen vill se och höra bara för att jag inte föddes sex månader tidigare. Situationen blir inte bättre av att det inte finns kvar en enda biljett på fredagen och endast ett fåtal på lördagen. Gosh, vad hårt livet är ibland. Längtar galet mycket till den 25 december.

Igår var det alltså Regnskogsrave på Kafé 44. Till en början kände jag mig en aning desperat eftersom ingenting var riktigt planerat, killen som satt i entrén med mig hade dressing i hela ansiktet och folk var höga som hus. Men kvällen utvecklades till det bättre och det blev ganska lyckat tror jag. Söta Angelica och Maxi satt i omgångar och höll mig sällskap. Musiken var alldeles underbar och när jag gick därifrån hade det kommit runt 115 personer trots allt. Hoppas på mycket pengar till Rädda Regnskog.

Duktiga Bernhard Hettman fotograferade under kvällen, alla foton i det här inlägget är tagna utav honom.