Elin

Idag är det alltså Valborgsmässoafton och det kommer tändas åtaliga brasor runt om i landet. Men något som alla inte tänker på är hur många stackars igelkottar som eldas upp. När de små igelkottarna är ute och promenerar några dagar innan Valborg stöter de på ett stort, fint, nybyggt hus och tycker att "här vore det trevligt att bo", så de flyttar in. När brasan sedan tänds brinner igelkottarna inne. En lösning till problemet vore att flytta brasvirket precis innan man tänder på. Ge de fridlysta igelkottarna en chans idag.

Ett ny Ben & Jerry's stånd har öppnat i stan. Det plus sol är lika med ordentlig köbildning! Kön går liksom runt H&M och fortsätter vidare (det vita lilla taket som syns mitt i bilden är glasståndet). Helt sjukt. Vi gick emot strömmen och köpte smarrig youghurtglass på Seven Eleven. Det blev ytterligare ett par pumps idag, det sjätte paret den senaste veckan. Funderar på att söka professionell hjälp för mitt beteende.

Är i stort behov av massage! Var på jakt i nio timmar med Mellqvistan idag. Hade för övrigt en skitrolig dag med henne. Vi var ute efter en studentklänning till fröken. Vi hittade en. Till henne hittade vi en bolero också. Till mig hittade vi fyra olika pumps, en klänning, en kjol, en skjorta och en väska. Usch, vad jag brände pengar idag. Men älskar alla mina skor, varje par på ett eget vis. Nu är det bara att sätta igång och använda dem!

Funderade på potentiella smeknamn till Melker i duschen. Mellqvistan var ett av dem. Kvisten ett annat. Tyckte att det vore lite roligt, Kvisten och Lövet.

Idag skrevs alltså det nationella provet i svenska. Hjärnan är ganska öm men den mår nog bara bra av det. Därefter åkte jag och Annie till Moderna Museet. Vi skulle ta båten men den fungerade inte riktigt som den skulle så vi gick istället. Och det var den bästa promenaden på länge. Solen sken, sällskapet var oerhört trevligt, människor runt omkring oss var glada (särskilt en viss herre iförd gul träningsoverall och rollerblades) och fiskmåsarna skrek så de storknade. Jag förundras än idag över hur vackert Stockholm är.


När vi stod i en kö kommer den en hel drös med barn, varpå den väldigt gravida kvinnan framför oss säger till sin kille: "Fy fan vad ungar är äckliga." Det smått underhållande med situationen var att hon var allvarlig.



Utsällningen var precis som jag hade förävntat mig, kostigt nog. De visade Andy Warhols filmer vilket var sjukt roligt att se eftersom man bara har läst om dem tidigare. Bland annat var det "Marios Banana", en transvestit som åt/sög av en banan, "Sleep", Andy Warhols sovande pojkvän och "Blow Job", en man som kan antas få "arbete gjort när nere" som en kvinna som arbetatde på museet lite fint konstaterade.
 

Är alldeles mörbultad i kroppen efter det skriftliga natioenella provet i svenska. Tror inte att betyget blir som jag skulle önska men jag blev ändå väldigt nöjd med texten. Nu sitter jag och väntar på kära lilla Annie, vi ska bege oss mot Moderna Museet och Andy Warhols utställning när hon har skrivit färdigt sitt prov. Ska bli jätteroligt!

När jag satt på bänken vid tvärbanan på väg hem sa en röst i mitt huvud att jag skulle ringa Annie. Hade hon inte åkt från Liljeholmen skulle jag trots att jag tidigare tackat nej följa med henne till stan, hade hon lämnat perrongen skulle jag åka hem. Hon svarade. Hon hade inte alls kommit långt. Bara några meter egentligen. Så det var berättelsen om hur det kom sig att jag åkte in till staden och kom att köpa en potentiell studentklänning.

Allt ståhej kring studenten känns... Jag vet inte riktigt. Omtumlande, på alla sätt. Vad händer sen? Vad möts man av dagen efter?  För första gången kommer jag vara utan skolans trygghet och jag har inga klasskamrater utan arbetskamrater. Är inte det helknasigt? Jag tror inte riktigt att jag har förstått vad som händer. Eller det kanske jag har, men jag hinner inte riktigt med, det går så oerhört fort. Tänk alla år man har gått i skolan. De är som om de har flugit förbi, obemärkt. Och nu är de bara borta. Finito. När jag tänker efter så ser jag, trots ovisshten, fram emot mitt nya liv. Ska nog ta och börja leva det snart. På mitt alldeles egna lilla vis.

Nu ska jag ta ett stort andetag och bocka och buga för den första dagen av resten av resten av mitt liv. Puh!

Jag förstår mig inte på den här reklamen. Krävs det Henieken för att vi ska kunna umgås med varandra? Utan Heineken stannar världen till? Det är ju bara heldumt. Skulle bli ytterst tacksam om någon kunde ge mig en vettig förklaring.

Idag var vi på studiebesök på Aquaria. Vi fick se en hel del fascinerande fiskar och vår guide var väldigt kunnig vilket alltid är roligt. Vi började diskutera hur jakten på hajar leder till utrotning av många hajarter och snacka om att alla höll på all trilla av stolen när vi fick höra hur många hajar som dödas varje dag för sin fenor. En halv miljon. Shelley Clarke, en fiskeriforskare som har lett en studie av detta, påstår att det dödas 73 miljoner hajar varje år, detta enligt Sydsvenskan. Oavsett vem som har rätt gällande antalet är det alldeles för många hajar som dödas.

Det är bara fenorna som används av hajen. När fiskaren har skurit av fenorna slängs hajen tillbaka i vattnet till en säker död, en obeskrivligt hemsk död. Sedan kokar man soppa på fenorna, en kinesisk delikatess. Riktigt vidrigt!

Ikväll är det återigen match mellan HV71 och Linköping. Än så länge står det 2-2 i matcher så det är alltså oerhört spännande. Sist spelade HV71 rumporna av Linköpingspelarna men det brukar aldrig bli som man har tänkt sig så... Väldigt spännande som sagt. Håll nollan (Snygg-)Stefan!

Efter en inte alltför ansträngande dag i skolan begav jag mig in mot staden tillsammans med Annie. Tror jag ska börja kalla henne för Snygg-Annie. Fast jag skulle i och för sig vilja sätta ett "Snygg-" framför alla mina vänner. Tycker de är så vackra allihopa, alla på sitt eget vis. Det blir nog lättare att strunta i snygg-prefixet. Blir krångligt annars. Nej, nu kom jag ut på villovägar. Annie skulle på blinddate med en heting med en hund och tre företag. Observera att hunden nämns först. Det är viktigt.

Sedan mötte jag upp Snygg-Emma (så oerhört vacker) och några stationer senare även Snygg-John. Vi åkte till Emmas lillasyster Alvas skola för att avnjuta en sjudundraders Melodifestival. Alva ägde alla de andra barnen. Jag fick även syn på en attraktiv pappa. Tyvärr fick jag veta att han redan ingick i ett äktenskap. Med Linda Skugge. Damn it! Emma och John var måttligt roade av Melodifestivalen. De hade något sorts mobiltelefonsspelskonvent istället. Därefter lagade John mat till oss medan Emma vässade pennor och jag försökte plugga. Sammanfattningsvis, en bra dag.

Idag kan man läsa om den treåriga katten Orazio som bor i Italien. Han väger 16 kg. 16 kg! Det är ingen vikt för en katt. Artikeln om honom har en positiv klang vilket är underligt då det är riktigt sjukligt för en katt att väga så här mycket. Det är skrämmande att människor låter sina djur bli så feta. Orazio kan ju inte leva ett normalt liv och hans kropp utsätts för de konstigaste och mest onaturliga belastningar. Stackars, stackars Orazio.

Alla dessa rökare förpestar mitt liv! Aldrig blir man av med den vedervärdiga röken. Den är överallt, på perrongerna, på alla gator och torg, ja, nästintill överallt. Jag kan inte ens gå till skolan utan att mina lungor kippar efter rökfri luft. Funderar på att cykla till närmaste regnskog och dra i mig så mycket syre att jag spricker. Och göra mig av med så mycket koldioxid att jag storknar. Sedan kanske jag ska bosätta mig där och slunga mig i lianerna med mina vänner aporna.

Glöm inte att titta på hockeyn ikväll! Heja HV71!

...spenderades på Andreas och hennes bror Antons gemensamma födelsedagsfest i Haninge tillsammans med många glada människor.

Idag vill jag uppmärksamma tre saker. Först och främst: GRATTIS lilla Caramba på 6-årsdagen! Det andra är att HV71 spelar sin första finalmatch mot Linköping ikväll, vilket visas klockan 18.30 på Kanal 5. Sist men inte minst, Yves Rocher slår ett slag för världens träd. För varje såld Inositol Végétal refillförpackning planetaras ett träd. Detta är ett resultat av deras samarbete med "Plant for the Planet", som FN:s miljöprogram har startat. Så nu ska jag gå och köpa hudkräm så det bara smäller om det!

Nästan. Sollentuna i alla fall. Det var mäkta problematiskt för mig att med att ta mig till fröken Elins hus men till slut kom jag dit. Hoppas att ingen skadades, men enligt Elin var det en lagerlokal som brann och förhoppningsvis var det ingen där, lördag som det var. Jag tycker att det är lite otäckt med bränder måste jag säga.

Gick in på Emmas blogg och jag rördes till tårar när jag läste hennes senaste inlägg. Hon är kärlek för mig, kärlek i dess renaste form.

"Jag har två stycken personer, ni vet, dom där som är Mina Personer. "She's my person, Meredith is my person!" Som Cristina säger i Grey's. (Som btw är mitt tv-program). Dom heter Elin Jansson och John Taylor. Jag älskar dom här två personerna på den där nivån att man låter dom få den sista värmen på ett jättekallt berg och den sista klunken vatten i en jättevarm öken. Jag tycker själv att jag har haft en väldans massa jättetur som har hittat dom här två personerna, och att dom faktiskt bryr sig om mig också. Utan dom är jag inte hel på nåt sätt, och ja, det är äckligt klyschigt men det är faktiskt sant. Såå.. det jag vill komma fram till med allt det här mysiga är att ut och hitta era personer! Jag lovar att det är värt det.

/E"