Elin

Imorse sag vi Shaka. Han at pa en giraff. Det var helt fantastiskt! Haromdagen sag vi Amarula och for forsta gangen sag vi hennes sma ungar, de var alldeles, alldeles underbara. Gar inte att beskriva kanslan av att se de har vilda lejonen tillsammans, i sadan harmoni med naturen. Jag bara alskar det.

Imorgon aker jag till Kapstaden dar jag ska spendera mina tva sista veckor. Ska bli fantastiskt roligt att fa traffa Annie igen. Har inte med min kamera, trodde det skulle bli en kortare visit i staden an vad det blir. Men det kommer mera framover, tvivla icke!

Det har hant massa saker har. Vi har sett lejon, noshorningar, giraffer, elefanter, bushbabys, spindlar av olika varianter, galet mycket olika rovfaglar, antiloper, rock duzzies. Listan ar oandlig. Har jattelite tid pa mig har pa internetcafet sa jag tankte bara visa lite bilder pa hur jag bor.

Trippen till Mashlasha blev helt hysterisk. Folk skadade sig, folk vaknade upp med sugmarken, folk (jag) hittade djur pa alla mojliga stallen. Men det var skont att fa sova en natt i ett rum med aircondition.

Vet knappt var jag ska borja. Resan gick bra. Hade fatt allt valdigt bra forklarat innan avresan om hur allt skulle se ut och hur jag skulle ga till vaga med allt pa Arlanda och Zurich Airport vilket gjorde allt valdigt latt och smidigt. Fick aka ett tag mellan terminalerna i Schweiz, det var roligt och jag ser fram emot nasta aktur pa vagen hem. Eftersom allt hade gatt sa bra borde jag anat att det inte skulle ga lika bra i Johannesburg. Mitt bagage kom inte dit jag kom. Mitt plan fanns inte ens pa tavlan. Jag fragade en kvinna om hjalp och hon sa att jag skulle ga ut, till hoger och sedan till terminal A1. Det jag inte visste da men snart fick reda pa var att jag redan befann mig pa A1. Sa jag fick snallt pallra mig tillbaka och fraga om hjalp igen. Denna gang fick jag en mer utforlig beskrivning och det visade sig att jag skulle till terminal A2. Fast mitt bagage fanns inte dar heller. Efter 40 minuters letande kom Mimmis plan, en annan svensk tjej som ocksa skulle till Lejonprojektet sa jag bestamde mig for att ta en paus i letandet och mota henne istallet. Satt och vantade nar jag sag en man ga forbi med min vaska! Jag sprang forstas efter honom och skrek "That's my bag! That's my bag!". Till en borjan trodde han mig inte men nar jag langade upp nycklarna sa insag han att den faktiskt var min. Nu hade jag vaskan men ingen Mimmi. Efter en ytterligare en timmes vantan gav jag upp och gick for att checka in mitt bagage. Precis nar jag var fardig horde jag en darrig rost, "Elin, ar det du?". Nar jag vande mig om stod Mimmi dar. Hon hade suttit pa planet och vantat pa att fa ga av och blivit svart skramd nar planet borjade backa ut fran flygplatsen. Tydligen skulle man saga till i Lissabon om man skull ga av i Johannesburg och det hade Mimmi missat.

I Johannesburg hoppade vi pa det tredje planet, ett 30 mannaplan. Flygvardinnan flyttade runt folk sa att vikten skulle vara jamt fordelad i planet. Det var lite smalaskigt ibland men mestadels var det bara varmt och hogljutt.

Phalaborwa har varldens gulligaste flygplats. Nu har jag ju inte sett sa manga men den maste vara varldens gulligaste. Planet landade precis utanfor ingangen och vi hamtade bagaget pa en stor pall. Toaletterna hade inte fyra vaggar, utan tre. Den fjarde sidan bestod bara av nagra vajrar och utanfor fanns vaxter och stenar. Vi listade aldrig ut hur man skulle tvatta handerna. Det fanns inget handfat, bara en bank med kulor och nagra sma hal i. Jattekonstigt.

Selati Game Reserve ar inte riktigt vad jag forestallt mig. Det ags av 11 snorrika afrikaner och "forskningen" vi gor gar till olika universitet men framforallt ar den till for att se hur mycket djur de rika afrikanerna blir av med i form av mat till lejonen. Kanns sadar kul att aka ner till Afrika och hjalpa nagra rika gubbar att bli annu rikare nar fattigdomen ar sa stor har. Inte nog med det, jag betalar for det ocksa! I vast koper manniskor glassiga bilar for att visa hur rika de ar, i Afrika koper man djur. Sa manga av djuren har saljs vidare dyrt och personalen kan inte svara pa exakt till vilka eller vad de sedan anvands till. Nyligen saldes en sorts antilop (obeservera: EN) for tre miljoner rand vilket ar ungefar motsvarande i svenska kronor, lite mindre.

Vi har an sa lange bara varit ute tre ganger, man ska egentligen vara ute tva ganger per dag. Igar fick managern nagra att ata impala-bajs (impala ar ocksa en sorts antilop). I Sydafrika tuggar man impala-bajs och sedan ser man vem som kan spotta langst eller vem som kan traffa en kopp.

Blir bara mer och mer fascinerad av spindlar, de ar overallt har och de ar verkligen spannande djur. Idag akte vi in i ett stort spindelnat under morgonturen och ingen kunde se var spindeln tog vagen. Lite laskigt med tanke pa hur giftiga de har spindlarna ar.

Har bara sett ett lejon an sa lange, den stora hanen Chaka. Senare pa kvallen horde vi honom ryta, det hors pa upp till 8 km avstand. Trots att jag ar osaker pa mitt syfte har ar jag glad att fa uppleva Afrika och det basta ar nar vi sitter bak pa Jeepen pa vara "game drives". Da kanner jag mig som ett barn pa julafton och glommer bort de rika afrikanska gubbarna och svaltande barnen for ett ogonblick. Dock har vi inte fatt aka pa sa manga an sa lange vilket kanns sadar. Igar hade jag helt galet langtrakigt for de stallde in var kvallstur. Vi far inte ga for langt fran huset for det finns inget staket eller liknande mellan oss och alla vilda djur. Vi ar fast. Men det ska nog ga bra det har. Imorgon ska vi bo pa en lodge med aircondition och pool. Det gor man tydligen pa lordagar om man har uppfort sig under veckan som gatt. Personalen har dock varnat oss for de andra gasterna. Man ska inte ta emot en drink av nagra av de mannen (guider etc. fran andra reservat), for da tror de att man ska hoppa i sang med dem.

  Har haft en lugn och avslappnande dag idag. Sov 10 välbehövliga timmar, städade mitt rum (också oerhört välbehövligt) och det mest välbehövliga av allt; jag träffade Annie. Vi tittade på smycken, åt fantastisk pizza, vaccinerade Annie intrakutant, mös i Gamla Stan och blev sjukt taggade på att åka till Sydafrika tillsammans. Espresso House har inget ekologiskt alternativ men de tänker på träden!



Det ska nämnas att jag spenderade min helg med Börjes i Tingsryd på Stockholm Horse Show för fjärde året i rad. Folk var lika galna som vanligt.

Min tisdag kunde verkligen inte blivit bättre. Dagen inleddes med lite shoppande med Peiper medan snöflingorna dinglade ner på oss där vi gick sjungandes på julsånger. Sedan begav jag mig mot stan och fick träffa Emmas pojkvän för första gången. Vi åt sushi som inte direkt fick smaklökarna att jubla av glädje men jag gillade i alla fall Davids hår. När dagen började lida mot sitt slut mötte jag upp Annie och Emelie för att dricka lite vin och njuta av det underbara sällskapet. Vi gick till Berns Asiatiska och lyssnade på jazz. På något konstigt och oförklarligt sätt hade jag fått för mig att jag inte gillade jazz. Men jag tänkte att jag borde ju faktiskt ge det en chans och jag älskade det. Hade kunnat sitta där under kristallkronorna med Annie och Emelie hela natten. Eller, nej. Jag fick det bästa av avslut senare på kvällen och det skulle jag inte ändra på för allt i världen.

Jag har just tittat på en vidrig, äcklig och allt igenom ond film som visar hur kalkoner blir misshandlade. Våldet mot dem tar aldrig slut. Sitter här och skakar, gråter och ulkar om vart annat. Citat från filmen:

"Every once in a while everybody gets agitatedand has to kill a bird"

"I took a broomstick one time. One of the turkeys kept pecking me in the back. I'd reach back and smack the turkey. I grabbed the turkeys fucking neck. When I grabbed the turkeys neck, the turkey flew up and schratched my back. Wrll on a laying farm you carry markers with you, so I took a marker out, and I marked the turkeys head. And I went and unscrewed the brromstick out of the fucking broom and fucking went over there and grabbed that bird, pulled his head up between my legs and opened up his mouth and shoved that fucking broomstick down his throat. I was fucking mad, man. I was yelling at the other turkeys. "You goddamn turkeys, let this be a fucking lesson to y'all. I fucking slung him off the broomstick. I didn't kill him."

En annan film om kalkonproduktionen.


Titta på det här också.

Fick precis ett mail med massa kommentarer från Regnskogsravet som anordnades i helgen. Väldigt roligt att läsa.

"Den vänlighet och uppskattning jag upplevde här var helt sagolik - hela kafét var genomsyrat av glädje och lycka vilket skapade en atmosfär av ren, ohämmad kärlek. Musiken var obeskrivligt underbar - den drev mig till sådan extas på dansgolvet att hela min kropp flödade av adrenalin och när jag tittade ut över dansgolvet och såg alla underbara själar och fina vänner som finns här i ravekulturen - såg hur de skrattade, log och njöt - och kände hur vi alla delade den här upplevelsen tillsammans - så fylldes hela mitt väsen till bredden av en djup känsla av att vara fullständig lycklig.
Den här festen var sinnesbilden av, och kärnan i, hur jag upplever ravekulturen - det är en episk känsla av att vara delaktig i en världsvid förändring - att det är vi som är den sista utposten av kärlek i världen - och att det är vi tillsammans som är fröet till det som kommer att leda mänskligheten in i en ny tidsålder av djup samhörighet, varm gemenskap och innerlig kärlek "

"Det här var nog en av de galnaste festerna på senaste tid! Verkade som att ALLA man träffade hade det skiiiitkul och att allt spårade totalt... Mer sånt!!! Hihi... "

Imorgon har jag och Annie planerat att gå på utställningen Icon Dressed - A fashion installation på Nordiska museet men nu har jag hittat en ytterligare utställning som jag vill gå på, nämligen Rainbow Animals på mitt absoluta favoritmuseeum Naturhistoriska riksmuseet. Nu är frågan, hur gör jag? Ska jag försöka övertala Annie att ändra våra planer, eller ska jag kanske gå själv på Rainbow Animals? Stackars Annie, som släpas runt på allt möjligt...

På fredag och lördag spelar DJ Tiesto på Berns och ännu en gång hindras jag från att gå på någonting jag verkligen, verkligen vill se och höra bara för att jag inte föddes sex månader tidigare. Situationen blir inte bättre av att det inte finns kvar en enda biljett på fredagen och endast ett fåtal på lördagen. Gosh, vad hårt livet är ibland. Längtar galet mycket till den 25 december.

Igår var det alltså Regnskogsrave på Kafé 44. Till en början kände jag mig en aning desperat eftersom ingenting var riktigt planerat, killen som satt i entrén med mig hade dressing i hela ansiktet och folk var höga som hus. Men kvällen utvecklades till det bättre och det blev ganska lyckat tror jag. Söta Angelica och Maxi satt i omgångar och höll mig sällskap. Musiken var alldeles underbar och när jag gick därifrån hade det kommit runt 115 personer trots allt. Hoppas på mycket pengar till Rädda Regnskog.

Duktiga Bernhard Hettman fotograferade under kvällen, alla foton i det här inlägget är tagna utav honom.

Äntligen börjar det hända saker, läs artiklarna!

De hyr ett dagis för sin djursexträff

Veterinärförbundet vädjar till Eskil Erlandsson om att förbjuda tidelag

Ponnyn Silver dog efter övergreppet

Svenska folket rasar mot djursex

Repliker från en djursexträff

Hårdare straff för djursex i England

14 lagar mot djursex har stoppats de senaste åren

Psykologen: Därför vill vissa ha sex med djur

Nätverkets huvudman: Jag månar om djuren

Här erbjuds Expressens reporter att ha sex med en hund

"Schimpansen Ola blev moderlös vid födseln (han föddes 1 februari 1987) och föddes därför upp av djurskötare och blev på så sätt människotillvand.
Han kom till Ölands djurpark under sitt första levnadsdygn.
1 1/2 år gammal lånas Ola in från Ölands djurpark för att medverka i Stockholms stadsteaters uppsättning av Strindbergs pjäs "Gustav III". Trots förbud att visa schimpanser på scen och på cirkus sedan 1960 får teaterpubliken under 81 föreställningar chans att se en riktig teaterapa. Trots att det också är förbjudet att ha schimpanser som husdjur får familjen Tillberg-Karlsén nöjet att ha Ola i sitt hem under nästan ett år. De ser honom som "sin konstige lille son", inte som ett husdjur, utan en personlighet som stulit deras hjärtan och som de har ett livlångt ansvar för.

1995 sålde direktören för Ölands djurpark Ola under stort hemlighetsmakeri till djurparken Safari Zoo i Thailand. Familjen Tillberg-Karlsèn hade själva ordnat plats åt Ola på Chimfunshi Wildlife Orphanage, ett reservat för schimpanser. Pengar var insamlade, hans plats var byggd i Zambia, allt var klart. Ändå skickades han iväg i hemlighet till andra sidan jorden. Ola figurerade i tidningarna igen, och mer blev det när TV och press nekades inträde till hans nya hem. Många började ställla frågor till djurparksdirektören vilken försäkrade att Ola hade det bra i Thailand. Men han hade inga bilder att visa. Några journalister som försökte ta sig in på Safari Zoo blev avvisade. Olas "fosterfamilj" fick kontakt med en svensk som skulle på semester i Thailand, denne hade även kontakter i Bangkok och kunde tas in bakom kulisserna på djurparken och fick då se Olas nya hem. Han hade med sig foton hem som bekräftade mardrömmen.

1998 fick Louise Tillberg med inofficiell hjälp av svensk och thailändsk polis möjlighet att åter se sin "fosterson". Det blev ett kärt återseende men samtidigt kom det fram hur Ola levde. Förr var han en glad schimpans som hoppade, pussade och hojtade när de kom på besök till djurparken i Sverige. Nu mötte de en Ola med sorgsna ögon, där allt hopp släckts.

Mot slutet av besöket pussade han sina gamla fosterföräldrar. Han mår dåligt i en bur på 14 kvm tillsammans med tre andra schimpanser, en bur utan dagsljus som de inte fått lämnat på tre år. Varken Ola, Viktoria, Emma, eller Ester, som de tre schimpanshonorna heter, visas för allmänheten. De har inget att sysselsätta sig med, ingen lian, ingen gren och inte heller något hö på betongolvet.
Djurskötaren som ansvarar för de fyra schimpanserna törs inte gå in till dem. Maten dom får ställs in i en bur med slussdörrar. Burarna rengörs bara genom gallret med slang.

Olas fall har väckt omvärldens sympatier.The Times med flera andra stora utländska tidningar skriver om Olas öde. TV och radio i runt om i världen, inklusive i Thailand, har tagit upp hans fall.
Olas "fosterfamilj" förstår inte hur någon kan betala en stor summa pengar för fyra schimpanser som sedan sätts i bur. De oroar sig för att schimpanserna ska användas till forskning och djurförsök.

Louise Tillberg och hennes familj ligger för närvarande i långtgående förhandlingar med djurparken i Bangkok med hjälp av thailändska utrikesministeriet, thailändska turistbyrån och två thailändska djurrättsorganisationer för att få Ola därifrån. De har också tagit sig an de tre andra schimpanserna som också är välkomna till Zambia.
Man har upprättat ett konto för Olas friköpande. SAS kommer att stå för transporterna till Zambia och media väntar på upplösningen."                    
                                                                                                                 Källa: www.apanola.se

Nu kan man läsa på hemsidan att man inte kommer få köpa Ola och de tre andra schimpanserna fria från Safari World i Thailand och få dom förflyttade till Chimfunshi Wildlife Orphanage i Zambia. Vilket avskyvärt liv de måste leva.

 

Igår fyllde som tidigare nämnt Carro Q år. 23 år närmare bestämt. Efter en dags arbete inleddes kvällen på Patricia. Det krävdes en hel del krångel för att få Caroline in i båten men till slut fick vi beställa vår mat. Den var helt underbar, cred till kockarna. När vi sedan skulle betala krånglade det ännu mer och jag trodde att jag skulle strypa vår servitris. Meeen, jag försöker tänka positivt så jag fokuserar på någonting som Camilla sa till mig. "Elin, du är mitt samvete. I alla möjliga situationer tänker jag Hur skulle Elin gjort? Nu släcker jag alltid lampor, syr om kläder och ja, annat sånt som du gör."