Elin

Vet knappt var jag ska borja. Resan gick bra. Hade fatt allt valdigt bra forklarat innan avresan om hur allt skulle se ut och hur jag skulle ga till vaga med allt pa Arlanda och Zurich Airport vilket gjorde allt valdigt latt och smidigt. Fick aka ett tag mellan terminalerna i Schweiz, det var roligt och jag ser fram emot nasta aktur pa vagen hem. Eftersom allt hade gatt sa bra borde jag anat att det inte skulle ga lika bra i Johannesburg. Mitt bagage kom inte dit jag kom. Mitt plan fanns inte ens pa tavlan. Jag fragade en kvinna om hjalp och hon sa att jag skulle ga ut, till hoger och sedan till terminal A1. Det jag inte visste da men snart fick reda pa var att jag redan befann mig pa A1. Sa jag fick snallt pallra mig tillbaka och fraga om hjalp igen. Denna gang fick jag en mer utforlig beskrivning och det visade sig att jag skulle till terminal A2. Fast mitt bagage fanns inte dar heller. Efter 40 minuters letande kom Mimmis plan, en annan svensk tjej som ocksa skulle till Lejonprojektet sa jag bestamde mig for att ta en paus i letandet och mota henne istallet. Satt och vantade nar jag sag en man ga forbi med min vaska! Jag sprang forstas efter honom och skrek "That's my bag! That's my bag!". Till en borjan trodde han mig inte men nar jag langade upp nycklarna sa insag han att den faktiskt var min. Nu hade jag vaskan men ingen Mimmi. Efter en ytterligare en timmes vantan gav jag upp och gick for att checka in mitt bagage. Precis nar jag var fardig horde jag en darrig rost, "Elin, ar det du?". Nar jag vande mig om stod Mimmi dar. Hon hade suttit pa planet och vantat pa att fa ga av och blivit svart skramd nar planet borjade backa ut fran flygplatsen. Tydligen skulle man saga till i Lissabon om man skull ga av i Johannesburg och det hade Mimmi missat.

I Johannesburg hoppade vi pa det tredje planet, ett 30 mannaplan. Flygvardinnan flyttade runt folk sa att vikten skulle vara jamt fordelad i planet. Det var lite smalaskigt ibland men mestadels var det bara varmt och hogljutt.

Phalaborwa har varldens gulligaste flygplats. Nu har jag ju inte sett sa manga men den maste vara varldens gulligaste. Planet landade precis utanfor ingangen och vi hamtade bagaget pa en stor pall. Toaletterna hade inte fyra vaggar, utan tre. Den fjarde sidan bestod bara av nagra vajrar och utanfor fanns vaxter och stenar. Vi listade aldrig ut hur man skulle tvatta handerna. Det fanns inget handfat, bara en bank med kulor och nagra sma hal i. Jattekonstigt.

Selati Game Reserve ar inte riktigt vad jag forestallt mig. Det ags av 11 snorrika afrikaner och "forskningen" vi gor gar till olika universitet men framforallt ar den till for att se hur mycket djur de rika afrikanerna blir av med i form av mat till lejonen. Kanns sadar kul att aka ner till Afrika och hjalpa nagra rika gubbar att bli annu rikare nar fattigdomen ar sa stor har. Inte nog med det, jag betalar for det ocksa! I vast koper manniskor glassiga bilar for att visa hur rika de ar, i Afrika koper man djur. Sa manga av djuren har saljs vidare dyrt och personalen kan inte svara pa exakt till vilka eller vad de sedan anvands till. Nyligen saldes en sorts antilop (obeservera: EN) for tre miljoner rand vilket ar ungefar motsvarande i svenska kronor, lite mindre.

Vi har an sa lange bara varit ute tre ganger, man ska egentligen vara ute tva ganger per dag. Igar fick managern nagra att ata impala-bajs (impala ar ocksa en sorts antilop). I Sydafrika tuggar man impala-bajs och sedan ser man vem som kan spotta langst eller vem som kan traffa en kopp.

Blir bara mer och mer fascinerad av spindlar, de ar overallt har och de ar verkligen spannande djur. Idag akte vi in i ett stort spindelnat under morgonturen och ingen kunde se var spindeln tog vagen. Lite laskigt med tanke pa hur giftiga de har spindlarna ar.

Har bara sett ett lejon an sa lange, den stora hanen Chaka. Senare pa kvallen horde vi honom ryta, det hors pa upp till 8 km avstand. Trots att jag ar osaker pa mitt syfte har ar jag glad att fa uppleva Afrika och det basta ar nar vi sitter bak pa Jeepen pa vara "game drives". Da kanner jag mig som ett barn pa julafton och glommer bort de rika afrikanska gubbarna och svaltande barnen for ett ogonblick. Dock har vi inte fatt aka pa sa manga an sa lange vilket kanns sadar. Igar hade jag helt galet langtrakigt for de stallde in var kvallstur. Vi far inte ga for langt fran huset for det finns inget staket eller liknande mellan oss och alla vilda djur. Vi ar fast. Men det ska nog ga bra det har. Imorgon ska vi bo pa en lodge med aircondition och pool. Det gor man tydligen pa lordagar om man har uppfort sig under veckan som gatt. Personalen har dock varnat oss for de andra gasterna. Man ska inte ta emot en drink av nagra av de mannen (guider etc. fran andra reservat), for da tror de att man ska hoppa i sang med dem.