Elin

Min tisdag kunde verkligen inte blivit bättre. Dagen inleddes med lite shoppande med Peiper medan snöflingorna dinglade ner på oss där vi gick sjungandes på julsånger. Sedan begav jag mig mot stan och fick träffa Emmas pojkvän för första gången. Vi åt sushi som inte direkt fick smaklökarna att jubla av glädje men jag gillade i alla fall Davids hår. När dagen började lida mot sitt slut mötte jag upp Annie och Emelie för att dricka lite vin och njuta av det underbara sällskapet. Vi gick till Berns Asiatiska och lyssnade på jazz. På något konstigt och oförklarligt sätt hade jag fått för mig att jag inte gillade jazz. Men jag tänkte att jag borde ju faktiskt ge det en chans och jag älskade det. Hade kunnat sitta där under kristallkronorna med Annie och Emelie hela natten. Eller, nej. Jag fick det bästa av avslut senare på kvällen och det skulle jag inte ändra på för allt i världen.

Jag har just tittat på en vidrig, äcklig och allt igenom ond film som visar hur kalkoner blir misshandlade. Våldet mot dem tar aldrig slut. Sitter här och skakar, gråter och ulkar om vart annat. Citat från filmen:

"Every once in a while everybody gets agitatedand has to kill a bird"

"I took a broomstick one time. One of the turkeys kept pecking me in the back. I'd reach back and smack the turkey. I grabbed the turkeys fucking neck. When I grabbed the turkeys neck, the turkey flew up and schratched my back. Wrll on a laying farm you carry markers with you, so I took a marker out, and I marked the turkeys head. And I went and unscrewed the brromstick out of the fucking broom and fucking went over there and grabbed that bird, pulled his head up between my legs and opened up his mouth and shoved that fucking broomstick down his throat. I was fucking mad, man. I was yelling at the other turkeys. "You goddamn turkeys, let this be a fucking lesson to y'all. I fucking slung him off the broomstick. I didn't kill him."

En annan film om kalkonproduktionen.


Titta på det här också.

Fick precis ett mail med massa kommentarer från Regnskogsravet som anordnades i helgen. Väldigt roligt att läsa.

"Den vänlighet och uppskattning jag upplevde här var helt sagolik - hela kafét var genomsyrat av glädje och lycka vilket skapade en atmosfär av ren, ohämmad kärlek. Musiken var obeskrivligt underbar - den drev mig till sådan extas på dansgolvet att hela min kropp flödade av adrenalin och när jag tittade ut över dansgolvet och såg alla underbara själar och fina vänner som finns här i ravekulturen - såg hur de skrattade, log och njöt - och kände hur vi alla delade den här upplevelsen tillsammans - så fylldes hela mitt väsen till bredden av en djup känsla av att vara fullständig lycklig.
Den här festen var sinnesbilden av, och kärnan i, hur jag upplever ravekulturen - det är en episk känsla av att vara delaktig i en världsvid förändring - att det är vi som är den sista utposten av kärlek i världen - och att det är vi tillsammans som är fröet till det som kommer att leda mänskligheten in i en ny tidsålder av djup samhörighet, varm gemenskap och innerlig kärlek "

"Det här var nog en av de galnaste festerna på senaste tid! Verkade som att ALLA man träffade hade det skiiiitkul och att allt spårade totalt... Mer sånt!!! Hihi... "

Imorgon har jag och Annie planerat att gå på utställningen Icon Dressed - A fashion installation på Nordiska museet men nu har jag hittat en ytterligare utställning som jag vill gå på, nämligen Rainbow Animals på mitt absoluta favoritmuseeum Naturhistoriska riksmuseet. Nu är frågan, hur gör jag? Ska jag försöka övertala Annie att ändra våra planer, eller ska jag kanske gå själv på Rainbow Animals? Stackars Annie, som släpas runt på allt möjligt...

På fredag och lördag spelar DJ Tiesto på Berns och ännu en gång hindras jag från att gå på någonting jag verkligen, verkligen vill se och höra bara för att jag inte föddes sex månader tidigare. Situationen blir inte bättre av att det inte finns kvar en enda biljett på fredagen och endast ett fåtal på lördagen. Gosh, vad hårt livet är ibland. Längtar galet mycket till den 25 december.

Igår var det alltså Regnskogsrave på Kafé 44. Till en början kände jag mig en aning desperat eftersom ingenting var riktigt planerat, killen som satt i entrén med mig hade dressing i hela ansiktet och folk var höga som hus. Men kvällen utvecklades till det bättre och det blev ganska lyckat tror jag. Söta Angelica och Maxi satt i omgångar och höll mig sällskap. Musiken var alldeles underbar och när jag gick därifrån hade det kommit runt 115 personer trots allt. Hoppas på mycket pengar till Rädda Regnskog.

Duktiga Bernhard Hettman fotograferade under kvällen, alla foton i det här inlägget är tagna utav honom.

Äntligen börjar det hända saker, läs artiklarna!

De hyr ett dagis för sin djursexträff

Veterinärförbundet vädjar till Eskil Erlandsson om att förbjuda tidelag

Ponnyn Silver dog efter övergreppet

Svenska folket rasar mot djursex

Repliker från en djursexträff

Hårdare straff för djursex i England

14 lagar mot djursex har stoppats de senaste åren

Psykologen: Därför vill vissa ha sex med djur

Nätverkets huvudman: Jag månar om djuren

Här erbjuds Expressens reporter att ha sex med en hund

"Schimpansen Ola blev moderlös vid födseln (han föddes 1 februari 1987) och föddes därför upp av djurskötare och blev på så sätt människotillvand.
Han kom till Ölands djurpark under sitt första levnadsdygn.
1 1/2 år gammal lånas Ola in från Ölands djurpark för att medverka i Stockholms stadsteaters uppsättning av Strindbergs pjäs "Gustav III". Trots förbud att visa schimpanser på scen och på cirkus sedan 1960 får teaterpubliken under 81 föreställningar chans att se en riktig teaterapa. Trots att det också är förbjudet att ha schimpanser som husdjur får familjen Tillberg-Karlsén nöjet att ha Ola i sitt hem under nästan ett år. De ser honom som "sin konstige lille son", inte som ett husdjur, utan en personlighet som stulit deras hjärtan och som de har ett livlångt ansvar för.

1995 sålde direktören för Ölands djurpark Ola under stort hemlighetsmakeri till djurparken Safari Zoo i Thailand. Familjen Tillberg-Karlsèn hade själva ordnat plats åt Ola på Chimfunshi Wildlife Orphanage, ett reservat för schimpanser. Pengar var insamlade, hans plats var byggd i Zambia, allt var klart. Ändå skickades han iväg i hemlighet till andra sidan jorden. Ola figurerade i tidningarna igen, och mer blev det när TV och press nekades inträde till hans nya hem. Många började ställla frågor till djurparksdirektören vilken försäkrade att Ola hade det bra i Thailand. Men han hade inga bilder att visa. Några journalister som försökte ta sig in på Safari Zoo blev avvisade. Olas "fosterfamilj" fick kontakt med en svensk som skulle på semester i Thailand, denne hade även kontakter i Bangkok och kunde tas in bakom kulisserna på djurparken och fick då se Olas nya hem. Han hade med sig foton hem som bekräftade mardrömmen.

1998 fick Louise Tillberg med inofficiell hjälp av svensk och thailändsk polis möjlighet att åter se sin "fosterson". Det blev ett kärt återseende men samtidigt kom det fram hur Ola levde. Förr var han en glad schimpans som hoppade, pussade och hojtade när de kom på besök till djurparken i Sverige. Nu mötte de en Ola med sorgsna ögon, där allt hopp släckts.

Mot slutet av besöket pussade han sina gamla fosterföräldrar. Han mår dåligt i en bur på 14 kvm tillsammans med tre andra schimpanser, en bur utan dagsljus som de inte fått lämnat på tre år. Varken Ola, Viktoria, Emma, eller Ester, som de tre schimpanshonorna heter, visas för allmänheten. De har inget att sysselsätta sig med, ingen lian, ingen gren och inte heller något hö på betongolvet.
Djurskötaren som ansvarar för de fyra schimpanserna törs inte gå in till dem. Maten dom får ställs in i en bur med slussdörrar. Burarna rengörs bara genom gallret med slang.

Olas fall har väckt omvärldens sympatier.The Times med flera andra stora utländska tidningar skriver om Olas öde. TV och radio i runt om i världen, inklusive i Thailand, har tagit upp hans fall.
Olas "fosterfamilj" förstår inte hur någon kan betala en stor summa pengar för fyra schimpanser som sedan sätts i bur. De oroar sig för att schimpanserna ska användas till forskning och djurförsök.

Louise Tillberg och hennes familj ligger för närvarande i långtgående förhandlingar med djurparken i Bangkok med hjälp av thailändska utrikesministeriet, thailändska turistbyrån och två thailändska djurrättsorganisationer för att få Ola därifrån. De har också tagit sig an de tre andra schimpanserna som också är välkomna till Zambia.
Man har upprättat ett konto för Olas friköpande. SAS kommer att stå för transporterna till Zambia och media väntar på upplösningen."                    
                                                                                                                 Källa: www.apanola.se

Nu kan man läsa på hemsidan att man inte kommer få köpa Ola och de tre andra schimpanserna fria från Safari World i Thailand och få dom förflyttade till Chimfunshi Wildlife Orphanage i Zambia. Vilket avskyvärt liv de måste leva.

 

Igår fyllde som tidigare nämnt Carro Q år. 23 år närmare bestämt. Efter en dags arbete inleddes kvällen på Patricia. Det krävdes en hel del krångel för att få Caroline in i båten men till slut fick vi beställa vår mat. Den var helt underbar, cred till kockarna. När vi sedan skulle betala krånglade det ännu mer och jag trodde att jag skulle strypa vår servitris. Meeen, jag försöker tänka positivt så jag fokuserar på någonting som Camilla sa till mig. "Elin, du är mitt samvete. I alla möjliga situationer tänker jag Hur skulle Elin gjort? Nu släcker jag alltid lampor, syr om kläder och ja, annat sånt som du gör."

Igår kom två bönder från grannbyn förbi och skulle hämta den ene bondens traktor som har stått här sen i augusti. Då kom jag att tänka på det faktum att här i skogarna benämns folk inte med för- och efternamn utan förnamn följt av bynamn. Som Anders i Skägg, Anki i Horsbo och Mia på Esbjörnabo. Det finns dock ett undantag och det är Tjockisen i svängen. Fast nu är han inte tjock längre eftersom han har köpt en ny hund som han promenerar väldigt mycket med. Det sista var ämnat till intresseklubben.

Jag stod och mockade när bönderna kom. Den ene började prata med mig men jag förstod nästan ingenting av det han sa. "Vad sa du?" och "Förlåt?" blev mitt bidrag till konversationen. När jag fortfarande inte fattade något låtsades jag som att mockningen helt plötsligt krävde min fulla uppmärksamhet och gubben gick till traktorn istället.

Idag har jag haft en inte allt för ansträngande dag. Gjorde stallet på några timmar, gick en sjukt mysig promenad med älsklingarna, åkte in och åt ät-så-mycket-ni-vill-buffé med farmor, faster och pappa, kom hem och målade lite, tog in hästarna. The end. Imorgon åker jag hem. Det är alltid lika hjärtskärande att lämna alla underbara varelser här nere i skogarna i Småland.