Sydafrika del 3,5
Imorse sag vi Shaka. Han at pa en giraff. Det var helt fantastiskt! Haromdagen sag vi Amarula och for forsta gangen sag vi hennes sma ungar, de var alldeles, alldeles underbara. Gar inte att beskriva kanslan av att se de har vilda lejonen tillsammans, i sadan harmoni med naturen. Jag bara alskar det.
Imorgon aker jag till Kapstaden dar jag ska spendera mina tva sista veckor. Ska bli fantastiskt roligt att fa traffa Annie igen. Har inte med min kamera, trodde det skulle bli en kortare visit i staden an vad det blir. Men det kommer mera framover, tvivla icke!
Imorgon aker jag till Kapstaden dar jag ska spendera mina tva sista veckor. Ska bli fantastiskt roligt att fa traffa Annie igen. Har inte med min kamera, trodde det skulle bli en kortare visit i staden an vad det blir. Men det kommer mera framover, tvivla icke!
Sydafrika del 3
Aterigen har det intraffat alldeles for mycket for att jag ska hinna med att skriva om det. Far beratta for er alla nar jag kommer hem igen. Den oversta bilden forestaller Rock Lodge och klippan som vatter mot floden. Den klippan foll John, en annan volontar, ner for nar vi skulle overnatta dar. Det var bland det varsta jag varit med om. Jag var saker pa att han var dod. Nu mar han bra och forhoppningsvis far han lamna sjukhuset snart.
Mirakulost nog fick han bara en svullen hjarna och sar har och var.
Vi gjorde ett kort till John som vi skickade till sjukhuset.
Alla gjorde varsitt djur som vi skrev en liten halsning i. Zebran ar min.
Action har varit nagat av ett genomgaende tema den sista tiden pa Selati Game Reserve. Haromkvallen blev jag, Lisa, Cissi och Nicky kvar i morkret. Vart batteri hade tagit slut och bilen kunde darmed inte starta. Det roliga med hela situationen var att vi hade suttit och tittat pa lejonen i ungefar en timme, allt gick som smort. Sedan kom den andra bilden och lejonen blev uppjagade och borjade jaga de andra. Dar satt vi. Vi volontarer sitter pa flaket pa bilarna, utan nagot som helst skydd. Jag tror aldrig jag varit sa radd i hela mitt liv. Men jag njot anda av varje sekund, det var en fantastisk upplevelse. Den andra bilen satte av hemmat for att hamta startkablar och blev bortjagade en endra gang nar de forsokte komma tillbaka. Jag bad en stilla bon att vi skulle komma darifran helskinnade och det gjorde vi ju till slut.
Igar var vi med vid sovning avc ett lejon. Egentligen var det honorna som skulle steriliseras men veterinaren skjot fel djur, en ung hane. Sa vi for snabbt som sjutton hem for att hamta ett halsband (tog 40 min fast vi tog motorvagen utanfor reservatet) och sedan tillbaka. Han fick pa sig sitt halsband och vi fick vara med hela tiden och sedan se till att han vaknade som han skulle. Det var ingenting som vi visste om sa vi var ute i 12 timmar utan nagon som helst mat. Vi var ganska hungriga och galet trotta nar vi kom hem. Nej, nu maste jag springa!
Mirakulost nog fick han bara en svullen hjarna och sar har och var.
Vi gjorde ett kort till John som vi skickade till sjukhuset.
Alla gjorde varsitt djur som vi skrev en liten halsning i. Zebran ar min.
Action har varit nagat av ett genomgaende tema den sista tiden pa Selati Game Reserve. Haromkvallen blev jag, Lisa, Cissi och Nicky kvar i morkret. Vart batteri hade tagit slut och bilen kunde darmed inte starta. Det roliga med hela situationen var att vi hade suttit och tittat pa lejonen i ungefar en timme, allt gick som smort. Sedan kom den andra bilden och lejonen blev uppjagade och borjade jaga de andra. Dar satt vi. Vi volontarer sitter pa flaket pa bilarna, utan nagot som helst skydd. Jag tror aldrig jag varit sa radd i hela mitt liv. Men jag njot anda av varje sekund, det var en fantastisk upplevelse. Den andra bilen satte av hemmat for att hamta startkablar och blev bortjagade en endra gang nar de forsokte komma tillbaka. Jag bad en stilla bon att vi skulle komma darifran helskinnade och det gjorde vi ju till slut.
Igar var vi med vid sovning avc ett lejon. Egentligen var det honorna som skulle steriliseras men veterinaren skjot fel djur, en ung hane. Sa vi for snabbt som sjutton hem for att hamta ett halsband (tog 40 min fast vi tog motorvagen utanfor reservatet) och sedan tillbaka. Han fick pa sig sitt halsband och vi fick vara med hela tiden och sedan se till att han vaknade som han skulle. Det var ingenting som vi visste om sa vi var ute i 12 timmar utan nagon som helst mat. Vi var ganska hungriga och galet trotta nar vi kom hem. Nej, nu maste jag springa!
